Solljus reflektion
Optik är den del av fysiken som beskriver ljusets egenskaper och vad som händer när ljuset träffar på materia. Föremål som sänder ut ljus kallas för ljuskällor. Exempel på ljuskällor är solen, stjärnorna, glödlampor och datorskärmar.
solljus reflektion3
Vi ska här använda strålar som en modell för ljus. I verkligheten består inte ljuset av strålar, men det är mycket praktiskt att använda denna modell för att förstå hur t. Vi nöjer oss alltså med denna förenklade modell av ljuset för tillfället. En ljuskälla är också materia och varje punkt på ljuskällan sänder ut ljus åt olika håll.
Reflektion
Detta att ljuset sprider sig kallas divergens , man säger att ljuskällans alla ljusstrålar är divergenta ljusknippen. Solen är vår viktigaste ljuskälla och vi befinner oss mycket långt från den. De ljusknippen solen sänder ut divergerar precis som vilken lampa som helst.
Men p. Man brukar därför betrakta dessa strålknippen som parallella. Man kan också åstadkomma parallella strålknippen med hjälp av speglar och linser. Med speglar och linser kan man också få strålknippen att falla in mot en gemensam punkt. De kallas då konvergenta. Med speglar och linser kan man omvandla de olika typerna av strålknippen till varandra.
Det är detta som görs i t. När ljuset träffar på materia studsar ljuset mot föremålet och byter riktning - det reflekteras. Det är genom ljusets reflektioner som vi kan se de föremål omkring oss som inte sänder ut något eget ljus. Det kan tyckas så självklart att det inte behöver någon närmare undersökning. Låt oss ändå titta närmare på detta. Om man riktar en strimma ljus mot en vit vägg ser man en ljus prick på väggen.
Om man istället riktar ljuset mot en ren spegelyta ser man däremot ingen ljusprick. Orsaken till detta beror på hur ljuset reflekteras mot ytan. Mot den vita väggen sker en diffus reflektion men mot spegeln sker en regelbunden reflektion. Ljuset träffar en plan yta i en punkt. Den linje som går rätt ut från ytan i den punkten kallas för punktens normal. Ljuset bryts mot ytan så att dess infallsvinkel gentemot normalen blir lika stor som dess reflektionsvinkel.
Detta kan vi formulera som en fysikalisk lag. Om vi döper infallsvinkeln till i och reflektionsvinkeln till r får vi sambandet:. Vi kan kontrollera att verkligheten verkligen följer detta samband i ett experiment. Genom att undersöka vilka infallsvinklar som ger vilka reflektionsvinklar kan vi konstatera att sambandet verkligen stämmer. Åtminstone för ljusreflektioner i speglar.
Jordens strålningsbalans
Till skillnad från en spegel utgör en vit vägg inte en helt plan yta. Den består av små ojämnheter. När vi riktar vårt ljus mot väggen bryts dess strålar mot den skrovliga ytan och reflekteras åt olika håll.