Vad menas med en socken
Socken uttal på standardsvenska [ˈsʊ̌kːɛn] eller [ˈsɔ̌kːɛn], kognater på danska sogn , bokmål sogn eller sokn , nynorska sokn , är ett ålderdomligt namn på en landsortsförsamling i folkkyrkor. Socknen var en föregångare till dagens församlingar och kommuner. Upprättandet av territorialförsamlingar markerade slutsteget i ett områdes kristnande. Systemet med territorialförsamlingar kännetecknar Europa, och bildar på lokal nivå grunden för all senare lokal kyrklig och politisk indelning.
Socknen eller församlingen motsvarar den kanoniska rättens parochia , den kristna kyrkans grundläggande organisatoriska enhet: en gudstjänstgemenskap som samlas i en med präst försedd kyrka.
Kyrksocknen och jordebokssocknen var i princip detsamma, men eftersom de hade olika funktion kom de ibland att uppvisa olikheter, men de harmoniserades i Sverige från fram till talet. Jordregistersocknen fortsatte att användas fram till dess att fastighetsdatareformen genomförts åren — Ordet sokn fanns i de germanska språken före kristendomens införande. Traditionellt har man översatt ordet med "folk som söker sig till samma kyrka", men den direkta kopplingen är osäker.
Ordet fanns även i fornengelskan och betecknade där ett territoriellt, privat rättsdistrikt, och det är möjligt att sokn i betydelsen kyrklig församling kommit till de nordiska länderna från Danelagen genom engelska kyrkomän.
Vad är socken?
Enstaka forskare har dock använt ordet "socken" även om tidiga kristna församlingar i andra europeiska länder. Ett tänkbart förlopp för uppkomsten av kyrksocknar i Norden har skisserats av språkvetaren Stefan Brink. I det äldsta missionsskedet, som pågick under och talen, byggde stormän i södra såväl som norra Skandinavien , och på Island gårdskyrkor på privat initiativ på sina gårdar.
Troligen åtföljdes detta inte av någon egentlig kyrklig indelning.
Socknar i Dalarna
Mot slutet av talet och under talet utövades därefter en mer aktiv kyrklig ledning, vilket bland annat yttrade sig i upprättandet av stift. Under denna period byggde kungar "maktkyrkor" på strategiskt viktiga kronogods i Tröndelag i Norge liksom antagligen i delar av Sverige exempelvis Östergötlands , Hälsinglands och Gotlands kungsgårdar. Först därefter skedde en verklig sockenbildning, som till stor del var kopplad till att kyrkan genom stiften införde tiondeinstitutionen i församlingarna.
Sockenbildningen skedde alltså först när bygden redan var kristen. Den kan därför sägas markera missionstidens definitiva slut och bygdens inlemmande i en europeisk kristen kultur i både andligt och världsligt avseende. Kring de centralt belägna sockenkyrkorna förlades kyrkogårdar som var gemensamma för bygden, och gårdarnas egna begravningsplatser övergavs. Exempelvis övergavs Skelettåkern i Ångermanland på talet, som sannolikt låg kring en gårdskyrka där kristet gravskick hade tillämpats sedan kring år Sockenbildningen i Danmark tycks ha skett under en relativt kort tidsperiod.
Redan Adam av Bremen , som var verksam på talet, uppger att Danmark var indelat i ett mycket stort antal socknar. Av kyrkolagarna för Själland och Skåne från omkring framgår att det då fanns en fullt utvecklad sockeninstitution. Än i dag följer landsbygdens kommungränser och skoldistrikt de gamla sockengränserna. I Finland tycks socknarna ha bildats utifrån förkristna pitäjä eller stamsocknar, ett slags skattedistrikt som även låg till grund för tingslagen.
En central roll i pitäjä spelade antagligen den gemensamma offerplatsen, hiisi. Kyrksocknen var en självständig församling med egen kyrkoherde och i större församlingar också en kapellan. Kapellet var en osjälvständig enhet under kyrksocknen med ett eget område och kyrkobyggnad, men saknade präst. Därtill fanns sjöfararkapell, gårdskapell och slottskapell, som saknade egentlig församling.
De första församlingarna i Finland tillkom genom lokala initiativ.
Vad är en socken?
Först då Åbo stift och dess förvaltning hade stabiliserats skapades ett i hela landet täckande system av kyrksocknar. För den första tidens församlingar finns två olika teorier. Johan Reinhold Aspelin ansåg, att de äldsta församlingarna var stora och grundade sig på de hedniska stamsocknarna. Senare delades dessa i de egentliga kyrksocknarna.