Varför gick skelettet över gatan
Å r upptäckte stenhuggaren Karl Ahl från Österöd i Bohuslän ett människoskelett när han grävde i en skalbank. Sedan tog det över år innan landets troligtvis äldsta, mest kompletta skelett hamnade på Göteborgs stadsmuseum. Varför tog det så lång tid? Och vem var egentligen Österödskvinnan? Skelettfyndet från Österöd i Bro socken på Härnäset i Bohuslän har en märklig historia. I äldre tider var det vanligt att man hämtade material till hönsfodertillverkning från skalbankar.
När stenhuggaren Karl Ahl från gården Österöd grävde i en sådan skalbank fann han plötsligt ett skelett.
österödskvinnan
Han täckte då över kvarlevorna som sedan skulle ligga bortglömda i skalgruset i ytterligare 24 år. Foto från fyndplatsen, sommaren Till höger i bilden syns torpet Ljungby. Till vänster syns den bergsbrant intill vilken skelettet hittades för andra gången , troligen ungefär där fruktträdet växer. Foto: Else-Britt Filipsson.
Mysteriet på Greveholm – Grevens återkomst – Wikipedia
Sommaren höll folkskolläraren och fritidsarkeologen Johan Ahlin på med undersökningar av strandlinjer i Bro socken. Han nåddes då av ryktet om Karl Ahls fynd och blev genast intresserad. I ett brev till Riksantikvarien i Stockholm skriver han:. Den mörka, feta randen Karl Ahl har iakttagit är resterna av en förmultnad människokropp som lämnat spår efter sig.
Arkeologer som gräver ut gravfält och gravar iakttar ofta mörkfärgningar och fet jord, vilket alltså är resterna efter kroppen. Karl Ahl uppfattade det som att kroppen begravts stående, då kraniet hittades högst upp. Förmodligen är kroppen är begravd i någon form av sittande ställning. Några årtusenden efter att Österödskvinnan dött finns det flera exempel på att människor begravdes sittande på huk, förmodligen hopbundna sittande och sedan placerad i en grop.
Det skulle dröja till innan arkeolog Johan Ahlin gjorde slag i saken och grävde fram skelettet.
Mordet på Olof Palme – Wikipedia
Benen visade sig ligga i oordning, en del var avbrutna och skallen var söndertrampad. Ahlin tog tillvara alla ben, förpackade dem med omsorg och skickade dem till Göteborgs arkeologiska museum som blev en del av Göteborgs stadsmuseum Trots att benen var illa tilltygade var de välbevarade och skelettet någorlunda komplett. Många år förflöt återigen och i slutet av talet skickades benen till Anatomiska institutionen i Lund för att bli mer noggrant undersökta.
Någon undersökning blev emellertid aldrig av, utan benen blev liggande i ett magasin utanför Lund. Arkeologiska museet i Göteborg gjorde långt senare ett försök att spåra de försvunna benen, men utan resultat. Det skulle dröja ända till innan benen hittades av forskarna Torbjörn Ahlström från Lunds universitet och arkeologen Karl-Göran Sjögren från Göteborgs universitet, som då sökte efter underlag till sin forskning kring strontiumisotoper i människoben.
Österödskvinnan – ett av Skandinaviens äldsta skelett
Denna typ av analys kan berätta var en individ har vuxit upp och eventuellt förflyttat sig. Gemensamt började de jobba med gåtan om Österödsfyndet.
De identifierade benen som nu kunde återlämnas till Göteborgs stadsmuseum. Skelettets huvud var söndertrampat när det grävdes fram ur en skalbank avsedd för hönsfodertillverkning. Idag finns det på Göteborgs stadsmuseum. Foto: Karolina Kegel. Så vad vet vi idag om skelettet som låg gömt i en skalbank, nedanför en klippa i Bohuslän i tusentals år — och som grävdes upp och glömdes bort igen i nära år?
Kolanalyser visar att skelettet är omkring Osteologen Torbjörn Ahlström har gjort en grundlig analys av skelettet och kommit fram till att det rör sig om en kvinna. Främst tittar man på bäckenet, ögonbrynsbågar och formen på ögonhålan, för att ta reda på könet.