Vad är ett bevistema
Tingsrätten hanterar olika typer av mål och ärenden. En vanligt förekommande sorts mål är dispositiva tvistemål. Dispositiva tvistemål är sådana tvistemål där parterna med rättslig verkan kan komma överens ingå förlikning om det som målet handlar om. Målen rör i regel — på ett eller annat sätt — tvister om pengar krav på betalning. Såväl företag som privatpersoner kan vara parter i ett dispositivt tvistemål.
I dispositiva tvistemål tillämpas civilrättsliga regler, exempelvis bestämmelserna i köplagen, skuldebrevslagen eller konsumentjänstlagen. Rättsreglerna ska tillämpas med utgångspunkt från vad som har skett i verkligheten, det vill säga utifrån att sakförhållandena har sett ut på ett visst sätt.
Bevisbörda och beviskrav i tvistemål
Man kan säga att rättsreglerna förutsätter att de faktiska förhållandena är utredda. Ofta är det inga större bekymmer att tillämpa rättsregler på klarlagda sakförhållanden även om det såklart kan förekomma att domstolen också behöver pröva oklara rättsfrågor. Problemet är dock att det allt som oftast är osäkert hur det förhåller sig med de faktiska förhållandena.
Det vanligaste skälet till detta är att parterna i en rättegång har helt eller delvis olika uppfattningar är oense om vad som har inträffat dem emellan. I dispositiva tvistemål är det vanligen så att parternas beskrivningar av vad som har utspelat sig skiljer sig åt på i vart fall någon central punkt med koppling till det aktuella rättsförhållandet. Kanske kan ingen av parterna lägga fram sådan bevisning som gör att domstolen blir övertygad om att den ena eller andra uppfattningen är riktig.
Termer för bevisning i domstol
Detta är relativt vanligt förekommande. I en sådan situation måste domstolen ändå kunna avgöra tvisten. Det är inte ett alternativ för domstolen att avfärda tvisten med beskedet att det är oklart vad som har hänt och tacka nej till att döma. Det är i stället här som tillämpning av principer om bevisbörda kommer in i bilden. Det är mycket vanligt förekommande att parter förlorar dispositiva tvistemål till följd av att de inte har lyckats uppfylla den bevisbörda som har placerats på dem.
Av den anledningen är det, inte minst för den som kanske funderar på att inleda en domstolsprocess, naturligtvis viktigt att känna till vad det innebär att ha bevisbördan. Placeringen av bevisbördan anger vem av parterna som är skyldig att lägga fram tillräcklig bevisning för att en viss i målet intressant omständighet sakförhållande föreligger.
Bevisbördan anger samtidigt att samma part får bära nackdelen av att omständigheten kanske inte bevisas. Någon av parterna får alltså bördan att bevisa en viss omständighet till exempel att påstått avtal har ingåtts för att den ska kunna beaktas av domstolen. Misslyckas den ålagda parten med detta utgår domstolen från att verkligheten motsvarar det motsatta förhållandet det vill säga att påstått avtal inte har ingåtts.
Bevisbörda och beviskrav i tvistemål: Domarbloggen
Bevisbörderegler tillämpas endast på faktiska förhållanden som är av omedelbar betydelse för domstolens prövning av målets utgång detta brukar kallas för rättsfakta. Det är beträffande sådana viktiga och för målet centrala omständigheter som det inte finns något utrymme för domstolen att känna osäkerhet i fråga om hur verkligheten ser ut. I fråga om rättsfakta kan man säga att verkligheten alltid måste vara svart eller vit.
Antingen föreligger rättsfaktumet eller så föreligger det inte. Faktiska förhållanden som inte har en omedelbar betydelse för domstolens prövning av målets utgång förekommer naturligtvis också i stor utsträckning.
Bevistema i dispositiva tvistemål
Sådana förhållanden eller omständigheter tar sikte på att visa att ett rättsfaktum föreligger och brukar därför betecknas som bevisfakta. När det gäller sådana förhållanden eller omständigheter tillämpas, som framgick av vad som angavs ovan, inte några bevisbörderegler.
Skälet till detta är att det, när det gäller bevisfakta, inte finns samma behov av att skapa säkerhet om hur verkligheten ser ut. Och det har i sin tur att göra just med att bevisfakta inte har någon omedelbar betydelse för om en rättsregel ska tillämpas. Självklart är det dock så att även bevisfakta ska bevisvärderas av domstolen. Denna värdering kan dock inte resultera i annat än ett konstaterande av att det föreligger en viss sannolikhet för att den aktuella omständigheten bevisar ett rättsfaktum eller kanske något annat förhållande i ett tidigare led om det är fråga om en beviskedja.
Ett rekvisit i en rättsregel kan kräva att flera faktiska omständigheter är eller inte är för handen. Det kan också vara så att flera olika rättsregler är aktuella i ett dispositivt tvistemål.