Färja klippan färjenäs
Det är en kall och mulen hösteftermiddag och stillheten råder över Färjestaden. Kring trävillorna längs den branta Flemingsgatan syns inte en levande själ. I stället för liv och rörelse färgas miljön av händelser runt omkring: mullret från ett godståg vid Ivarsbergsmotet, dunkandet från båtmotorer på Göta älv och det eviga trafikbruset från den näraliggande Älvsborgsbron.
Så ligger också det gamla färjesamhället inklämt mellan järnvägsspår och byggarbetsplatser, trafikanordningar, oljecisterner och reningsverk.
Klippans färjeläge dras in
För att inte tala om Hisingsleden som dragits rakt igenom området. Det som finns kvar av stadsdelen i dag är knappt ett dussin fastigheter. Det var sent tal och färjan gick fortfarande. Samhället hade en väldigt speciell laddning och det var som om tiden hade stannat upp. Folk eldade med ved, högg och sågade, och det fanns gamla bilar och gubbar med mopeder, berättar musikproducenten Håkan Forshult.
Han pekar entusiastiskt ut över området där han står utanför Villa Flory Hill, längst ned på Flemingsgatan, där han hyrt en lokal i mer än 20 år. På senare tid har kåken rustats upp och försågs för bara en handfull år sedan med tvättmaskin, dusch och toalett. Fram till dess var det utedass och ett stort träbadkar som gällde.
Timetable line 285
I dag är det svårt att tänka sig att Färjestaden en gång var ett vitalt samhälle med affärer, krogar och ett myllrande folkliv. Storhetstiden började i slutet av talet då ett antal industrier och båtvarv anlades utefter Älvstranden. Platsen fungerade som knutpunkt tack vare färjeförbindelsen med fastlandet, en kommunikation som pågått åtminstone sedan talets början.
När hållplatsen omkring förra sekelskiftet flyttades ett par hundra meter västerut på Hisingssidan tog man med sig väntskjulet. Namnskylten på taket fick sitta kvar och snart blev Färjestaden känd som Färjenäs. Tiden gick och när bilismen ökade på talet blev köerna till färjorna allt längre. I slutet av decenniet klubbades det igenom att en bro skulle uppföras. I samma veva lät den expanderande varvsindustrin spränga bort en stor del av Kvarnberget för att ge plats åt en byggdocka.
När Hisingsleden och Älvsborgsbron så skulle byggas skövlades de pampiga villorna på Strömsberget ovanför Flemingsgatan. Då revs också Ivarsbergsskolan. Bron togs i bruk och färjetrafiken lades ned året därpå. Plötsligt var det förut så livliga samhället avskuret från omvärlden.
Klippan med Färjenäs
En månghundraårig tradition som färjeläge hade gått i graven och stadsdelen föll i dvala. Miljön är unik i Göteborg. Det fanns gamla trähus också på Hultmansholme och Ringön, vid tevehuset, men de är borta, konstaterar Håkan Forshult som länge har engagerat sig i området. I början av talet gjorde han långfilmsdokumentären En vandring i Färjenäs och är en av eldsjälarna i föreningen Knix Konung Karl IX:s stads konst- och kulturförening i Färjenäs , som fått ett stipendium för att ge ut en bok i ämnet.
Därtill har Håkan agerat guide under visningar av området. Tillsammans promenerar vi ned till Karl IX:s väg och de båda träkåkarna som en gång byggdes som flerfamiljsbostäder. I det som rymmer ett konstgalleri fanns tidigare en konsumbutik och i grannkåken låg post och telegraf. I en byggnad strax bredvid fanns en taxistation.
Älvsnabben och Älvsnabbare
Men kaféet lever i allra högsta grad och öppnar tidigt, redan klockan fem. Chaufförerna brukar komma hit för att äta frukost. På eftermiddagarna är synen en helt annan. Då fylls andra sidan gatan av golfarnas BMW:n och Mercedes.