Folkomröstning moské
Landet är sedan oktober erkänt av ett hundratal av FN :s medlemsstater. Serbien accepterar inte utbrytningen och Serbiens parlamentariska majoritet anser att Kosovo är en del av Serbiens territorium i form av en autonom provins. Republiken Kosovo har de facto och de jure kontroll över hela territoriet, förutom i de norra kosovserbiska enklaverna.
Jättemoské planeras – politikerna motverkar folkligt inflytande
Kosovo är inte medlem i Förenta nationerna och har inte formella relationer till Europeiska unionen. Kosovo gränsar i norr och öst till Serbien , i söder till Nordmakedonien , i väst och sydväst till Albanien och i nordväst till Montenegro. Det albanska namnet är Kosova eller Kosovë. Albaner använder sig ibland av det forna namnet Dardania, vilket är en flera tusen år gammal illyrisk provins, som bland annat hela dagens Kosovo har varit en del av och dess albaner sägs härstamma ifrån.
SD:s moskémotstånd
Kosovo upptar en yta på 10 km² lika stort som Skåne. De största städerna är huvudstaden Pristina med över invånare och Prizren i sydväst med omkring invånare. Fem andra städer har fler än 50 invånare. Kosovo är omgivet av berg och en bergskedja delar landet i två bäckenlandskap. Landets östra del genomflyts av Sitnica som fortsätter i Ibërfloden och mynnar ut i Donau och floden Vita Drin rinner genom västra delen mot Adriatiska havet.
Andra städer är Çagllavica, Graçanica och Lipjan. Fushë Kosova är egentligen bara det smala område där slaget vid Kosovo Polje ägde rum, men namnet användes av kommunisterna vid de administrativa förändringarna och omfattade då hela provinsen. Kosovos högsta berg är Gjeravica med en höjd på 2 meter över havet , beläget vid staden Peja i nordvästra Kosovo.
Under antiken utgjorde Kosovo en del av en större region som kallades först för Illyrien och sedan för Dardanien. Området låg ofta i krig med det växande antika Makedonien och dess södra del erövrades under Filip II — f. Området kom senare att bli en del av Romerska riket då Augustus erövrade området 28 f. Sedan den bysantinske kejsaren Herakleios bjöd in slaverna till Balkan på talet har Kosovo varit bebott av albaner och serber.
Under talet blev Serbien ett självständigt rike men Kosovo låg fortfarande under bulgariska härskare som höll Kosovo från till början av talet. Under talet etablerades en serbisk statsbildning under ledning av Nemanjić-dynastin. Den serbiska kyrkan bröt med Konstantinopel och blev självständig och Serbien växte till en betydelsefull stat där Kosovo blev kulturellt och administrativt centrum.
Fram till efter den serbiska tsaren Stefan Dušans imperium på talet, som sträckte sig över hela västra Balkan , var Kosovo Serbiens politiska, ekonomiska, religiösa och kulturella centrum. Kyrkorna med sina fresker och ikoner är en betydande kulturskatt för serberna och en symbol för deras identitet. Den 28 juni stod slaget vid Kosovo Polje mellan å ena sidan en kristen allierad styrka bestående av mestadels serber men även många albaner, bosnier, kroater, ungrare, bulgarer, vlaker och andra under befäl av den serbiske fursten Lazar Hrebeljanović , den bosniske befälhavaren Vlatko Vuković och den serbiska adelsmannen Vuk Branković samt albanska adelsmän och å den andra sidan trupper tillhörande Osmanska riket varav en icke obetydlig del utgjordes av serbiska och grekiska vasaller.
Namninsamling för folkomröstning om moskébygge
En stor del av den kristna armén gick under och under efterföljande år stod Serbien svagt mot osmanerna. Området blev ett osmanskt lydrike, för att uppgå i det osmanska riket tillsammans med Serbien, som blev ett självstyrande despotat under Osmanska riket. Som en del av Osmanska riket fick den serbiska befolkningen färre rättigheter än vad man hade haft under de kristna härskarna, även om livegenskapen avskaffades.
I samband med kriget mellan Osmanska riket och Habsburg och dess allierade — reste sig serberna i ett uppror. Då habsburgarna drog sig tillbaka norr om floden Donau vid fredsslutet följde osmanernas hämnd som slog hårt mot den serbiska befolkningen. Därav följde en stor utflyttning av serber; det finns uppgifter om att 37 serber lämnade Kosovo [ 26 ] och angränsande områden till de katolska områden under Habsburg norr om Donau.
Efter detta skedde en storskalig inflyttning av albaner från norra Albanien till Kosovo. Denna process pågick i cirka år fram till sekelskiftet år , under denna period bevittnades även en albanisering av delar av den serbiska befolkningen [ 27 ] som övergick till att tala albanska och konverterade till islam. Andra hälften av talet såg den första större konflikten mellan albaner och serber då de muslimska albanerna tog ställning för den osmanska regimen i kriget — Vid fredslutet var Serbien tvunget att återlämna Kosovo till osmanerna som sedan påbörjade en utrensning av de ortodoxa serberna från det nyskapade vilâyetet Kosovo.
Många uppgifter talar om att totalt mellan och serber blev tvångsdeporterade [ 28 ] från vilâyetet Kosovo i samband med förföljelser från den muslimska befolkningen. I sin tur var cirka 30 albaner tvungna att fly från de områden som Serbien behöll vid krigsslutet.